Kjell-Åke Bodell är en av eldsjälarna bakom Huddigs stora framgångar. Han började sin karriär som konsult på Huddig (dåvarande Hymas) redan 1975 och blev konstruktionschef 10 år senare. Vi satte oss ner med Kjell-Åke för att göra en djupdykning bland gamla bilder, tidningsartiklar och okända historier.

– Vi var ett riktigt härligt gäng på fabriken. Jag blev anställd av den dåvarande konstruktionschefen Kjell Persson för att ta fram produktionsritningar till Hymas Linjeprocessor LP576 tillsammans med Allan Bas. Vår första riktigt stora utmaning var dock när vi skulle ta fram Huddig 960 som skulle bli den nya generationen midjestyrda grävlastare på marknaden. Vi var tre konstruktörer, Allan Bas, Olle Lönnberg och jag som fick koncentrera oss på det nya konceptet. Två av de viktigaste frågorna var hur pendlingen mellan fram och bakaxel skulle fungera samt vilken typ av transmission vi skulle ha.

– Vi kom snart fram till att pendlingen skulle vara i midjan, men vi diskuterade mycket kring konstruktionen bl.a. om pendlingen skulle sitta i den övre eller nedre delen av den. När vi hade rett ut de frågorna, tog Kjell fram en liten förenklad modell för att illustrera den nya midjan och dess fördelar jämfört med fram- eller bakaxelpendling. Den prototypmodellen står fortfarande på vår utvecklingsavdelning. Den kanske inte ser så mycket ut för världen idag, men den betydde mycket för att förklara funktionen för kunder och säljare vid starten på den nya eran med Huddigs grävlastare på 80-talet och framåt.

– Tidigare hade vi utrustat våra maskiner med 4-cylindriga Valmet-motorer, men från 1989 valde vi 6-cylindriga Cummins-motorer istället. Dessa var inte bara starkare – de lät ju så mycket coolare än en 4-cylindrig motor också. Jag minns en kund i Falköping som berättade när han såg en annan HUDDIG-förare passera uppför en backe med tungt släp flera gånger. Det konstiga var att föraren stod på insteget halvvägs utanför hytten och körde. Kunden funderade på om det var något fel på maskinen, så till slut gick han fram till föraren och frågade varför han körde på det sättet. Svaret han fick var: ”För att motorn låter så IN I HELVETE GOTT när den tar i uppför backen”.

– Gällande transmissionen var den stora frågan om maskinen skulle vara med converter eller hydrostatisk. De tekniska fördelarna med hydrostatisk var tydliga, men tekniken var oprövad på den här typen av maskiner. Med facit i hand så var dock valet av hydrostatisk transmission ett lyckokast.

Framgången blev omedelbar. Aldrig tidigare hade grävlastare haft den flexibilitet och smidighet som HUDDIG 960 uppvisade. Totalt såldes runt 1140 exemplar av maskinmodellen och flera av dem är fortfarande i bruk på arbetsplatser runt om i världen. Sedan var det dags för ytterligare en modell att göra sitt intågande – HUDDIG 760.

 – HUDDIG 760 var den nya och smidigare 7,5-tonnaren som Kjell Persson var pappa till. Den utrustades med en 4-cylindrisk Perkins-motor och hydrodynamisk transmission för att kunna arbeta i trånga miljöer samt att snabbt kunna transportera sig mellan olika arbetsplatser.

Efter HUDDIG 760 följde en lång rad modeller – 860, 1060, 1160 och 1260 i flera versioner. Modellerna blev mer och mer avancerade med kraftfullare motorer, fler tillbehör och smarta lösningar. Från 1994 kunde exempelvis HUDDIG 960 beställas med den första generationen av radiostyrning.

(Foto: Econtech)

– När vi visade en 960-maskin med radiostyrning på MaskinExpo det året blev det en stor succé. Jag kommer ihåg att Bengt Mattson, som då var vår demoförare, satt i en kur vid sidan av maskinen och körde och alla som gick förbi hajade till när de såg att det inte satt någon i förarhytten. Styrsystemet levde dock ett eget liv och aktiverade tutan på maskinen i tid och otid, vilket ställde till det lite när vi skulle köra iväg maskinen efter mässan mitt i natten. Vi hade nämligen pratat med vaktteamet från Securitas och bestämt att de skulle komma och öppna grinden ut från området när vi tutade. Det blev både ett, två och tre falsklarm innan vi faktiskt stod vid grinden och skulle köra ut. 

En av de mest uppmärksammade modellerna från den här tiden var ”Muddy Mary” – en specialutrustad 1260 med larvband.

 – ”Muddy Maryn” var resultatet av en specialbeställning från en kund i Skottland. De ville ha en maskin med lägre marktryck för att klara av att köra på de ofta mjuka skotska markerna. Vi samarbetade med en leverantör i Kanada som anpassade bandställen som vi sedan kompletterade med larvband från Skega i Örnsköldsvik. Det var lite knepigt att få ihop allt, men till slut fick vi till det riktigt bra. Maskinen fungerade perfekt för kabelplöjning och vi fick senare ytterligare beställningar från bl.a. Tyskland. Modellen fick sedan stor uppmärksamhet på MaskinExpo 2009 där många kom fram och frågade oss varifrån vi fick namnet ”Muddy Mary”. Det var helt enkelt en blinkning till en av de mest populära drinkarna på den tiden – Bloody Mary, avslutar Kjell-Åke.